Melvin

Detta är Melvin! Han är en nonself tort´n white (men väääldigt feltecknad) kastrerad hane, och även ett matvrak. så fort han hör altandörren (där höet är)är han uppe på gallret coh klättrar, men han är även kräsen. Han äter nämligen inte de flesta rotsaker :P. annars är han världens goaste marsvin! Vi köpte Melvin via eragons omplacering för marsvin tillsammans med Lufsen, och dom var nästan som bröder. så fort man tog upp Lufsen började Melvin nästan skrika efter Lufsen, för att han inte ville vara ensam. Melvin hade konstiga jack i öronen, och haltade väldigt mycket på ena benet. ingen vet varför, men han hade inte ont, vi var hos vetrinären och kollade det. När vi fick hem dom var dom båda väldigt rädda, både för att dom hade bytt miljö och för att dom var väldigt skgga över huvud taget då. Melvin var ett halvår gammal, och Lufsen var ca ett år, men det märktes väldigt snabbt att det var Melvin som bestämmde. Dom lev tamare och tamare, men Lufsen blev aldrig riktigt så tam som Melvin. Men dom lärde sig väldigt snabbt att när man visslar så blir det mat haha ;) tiden gick och dom båda bröderna var oskilljaktiga. dom kunde sitta och kika ut ur buren på utkiksplatsen tätt intiol varann. och ibland somnade dom så:). det var så underbart, men efter 3 år efter vi hade hämtat dom hände det som inte fick hända. Lufsen lämnade oss, och Melvin var helt förkrossad. Han hade ju förlorat sin "bror". Det gjorde att han blev djupt deprimerad, och bara satt i hörnet där Lufsen somnat, men alsrig vaknat... jag har aldrig varit så orolig för Melvin som jag var då, för han varken åt eller drack, Så vi bestämmde oss för att Melvin fick åka tillbaka till eragons i några veckor, för att han skulle inse att det fanns andra marsvin, och för att hon skulle ta honom till vetten för kastrering. Efter 3 ensamma veckor fick vi hem honom, kastrerad och med en liten tjej. Men det är här den skrämmande tiden börkar, både för mig och för Melvin... Efter kastreringen fick han urinvägsinfektion och efter han kommit hem till oss igen gick han kraftigt ner i vikt p.g.a det. Han gick från 900 gram till 600 gram på två veckor, men han åt och drack som han brukade. Vi gav honom extra mycket mat, men ingenting funkade. Jag visste inte vad jag skulle göra, han bara fortsatte att gå ner i vikt, och ett par gånger var han nog nära döden... han var även deprimerad igen, fast inte lika djupt denna gång. Men så fick vi specialmat och medicin till honom som skulle göra honom piggare och förhoppningsvis gå upp i vikt. Vi gav honom även antibiotika i form av att vi spriutade in det i munnen för det smakade (enligt honom...) jätteäkckligt. så äckligt att han grimaserade. Och tillslut så vände det! Han blev väldigt mycket piiggare, och han gick upp lite i vikt. Men inte tillräckligt. han var fortfarande nere på 700 gram, och han kunde bara inte gå upp i vikt! så tillslut bad vi eragons om hjälp, och hon tog emot honom och mimmi för att göda Melvin med ett specialfoder. När vi hämtade dom igen, var han den glada tjoclis han en gång var! vi blev så lyckliga över att han var frisk igen, så det finns inte ord att beskriva över hur lättad jag var. Han hade trots allt klarat sig! Sen dess har han mått bra. Och vi är så tacksamma öven all hjälp vi fick!